Vi tycks springa allt fortare, men trots det upplever allt fler att klyftan mellan nuläge och önskat läge fortsätter att växa.
Vaclav Havel beskrev det som att…
– Det verkar som om någonting håller på att vissna, trasa sönder och utmatta sig själv, medan någonting annat,
fortfarande otydligt, är på väg att resa sig ur spillrorna.
Befinner vi oss i en brytningstid? Är det så att någonting gammalt är på väg ut, och något nytt håller på att födas?
I så fall kanske många av de föreställningar kring ledarskap vi skapat oss, och kommit överens om,
i grunden är ohållbara och behöver bytas ut?